Ziggy Media

Jaha, så var det dags att sköta om lilla bloggen igen. Det har varit lite si och så med den saken den senaste tiden. Har haft det lite hektiskt inför nästa resa som är tänkt att påbörjas nästa lördag. Mot Malaga och vidare ner genom Marocko för att se på lägenheten som min vän har köpt åt oss där. Det är spännande , men känns samtidigt inte riktigt klokt att jag som ensamstående tvåbarnsmor och socialbidragstagare får möjlighet att nu leva ett helt annat sorts liv. Livet är märkligt. Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet och tur är väl det.

I väntan på avresa jobbar jag vidare med mitt pågående projekt. Just nu pratande och flygande mattor. Mycket pillande, men roligt som tusan.Skickar som  vanligt med en illustration som beskrivning. Tills nästa gång vill jag önska alla mina läsare allt gott och visa att nattsvart mörker kan bli till strålande ljus.

Ska kanske inte klaga , men ibland är det svårt att få ihop allt vad man vill såväl tidsmässigt som ekonomiskt. Skulle åkt till Agadir igår. Av olika anledningar blev vi dock tvungna  att skjuta fram resan till den 21/1 och då med destination Malaga i stället. Det är tänkt att vi ska stanna där några dagar och sedan ta båten över till Marocko för att ta oss genom landet och ner till Taghazout igen. Allt vore frid och fröjd och ganska underbart om jag inte bokat in mig  en kurs vid namn Mobila tjänster och gränssnitt  vid  Södertörns Högskola. En kurs som sammanfaller med det nya utresedatumet. Jag vet att detta kan klassas som någon form av lyxproblem, men icke desto mindre blir det starkt konfliktskapande för mig. Vill göra båda och det går naturligtvis inte och dessutom är jag i stort behov av det studiemedel jag har rätt till under kursens gång. Hur fan löser man det här, ja, det är dagens stora fråga. Kanske bäst att bara söka luta sig tillbaka och hoppas att en lösning på något sätt uppenbarar sig av sig självt. Kan det bli så?

Under tiden jobbar jag vidare med “Projekt Leo” med stöd av bilder jag tog under den förra Marockoresan. Nu har det kommit in flygande mattor i berättelsen (se illustration ovan). Få se vad detta må ända upp i….

Äntligen har jag tillgång till Cyberspace på hemmaplan igen. Räkningarna är betalda och både ungarna och jag känner att den isolation det innebär att inte ha en fungerade uppkoppling till Internet är bruten. Jobbar på och inväntar det nya året. Har stor nytta av en del av fotona och teckningarna jag gjorde i Marocko. Överlevde julen även om det blev en något knaper sådan den här gången. Och nu är det snart nyårsafton , vilken jag delvis tänker tillbringa i tvättstugan. Kul va? Nja, det är väl så att jag uppnått en ålder då det inte längre känns viktigt att vara i något festsammanhang just denna afton och framförallt upplever jag inte nyårsafton till skillnad ifrån julafton som är vare sig krävande eller ångestskapande.

I början av januari åker jag ner till Marocko igen! Om Gud vill och allt går enligt planerna. Min vän har köpt ett hus där åt oss som vi ska börja göra i ordning. Just nu är jag nog en ganska lycklig människa.

Ziggy har varit tyst ett tag nu. Mestadels beroende av att jag  “glömt” eller snarare inte haft möjlighet att betala för bredbandet. Det kostar att vara på topp, eller? Resan och de tre veckorna i Marocko var dock värda en viss försakelse. Och framförallt fick jag med mig en massa bilder som jag jobber friskt med nu. Projekt Leo har fått hjälp i sin utveckling och så långt är allting bra. Men jag längtar tillbaka och det ser ut som att jag åker ner igen i slutet av januari 2012.

Men julhelvetet står för dörren. Ursäkta ordvalet, men det är faktiskt så jag känner just nu med två tonåringar hemma och 52:- minus på kontot! Vet att jag kommer att lösa det hela på något sätt. Men det tar på krafterna…

Ute vräker blötsnön ner och det kunde varit mysigare. Dock ska bredbandet fungera snart igen och jag ser fram emot att pryda Ziggys blogg med bilder från Thagazout och Essaouira. Man måste få släppa taget ibland och hoppas att en lösning ska uppenbara sig. Annars blir livet lite väl tråkigt, tycker jag.

Ja god jul då i allafall

från Ziggy med vänner.

Kvar i Marocko och efter ett par dagars avstickare till Essaouira ar jag tillbaks i lilla underbara Thagazout. Fick se en lekande spackhuggare pa nara hall i havet idag. fantastiskt. I Essaouira fick jag en ordentlig flashback da jag klev in pa ett hotell ett gammalt palats och plotsligt upptackte att har har jag varit forut. For 34 ar sedan var jag just dar men visste inte da att det var det hotell som Jimmy Hendrix bodde pa en gang. Rummet var kvar men inte till uthyrning. Vi stannade i den Riaden i 2 natter och det var som en drom. Just nu ar jag lycklig men maste anda aka hem pa lordag.

Men Varken Ziggy eller jag klagar.

Akte till Agadir igar och traffade en haxdoktor pa en basar. Brukar inte befatta mig med new age och liknande men maste anda erkanna att jag idag kanner mig rejalt battre i bade rygg och ben efter massage, viss insmorjning och rok ifran en okensten som stalldes mellan mina ben dar jag stod bredbent ikladd en lindrigt ren lanedjellaba. Och sa har jag lart mig att det finns ett trad har som inte vaxer nagon annan stans i varlden ur vilken man utvinner Arganolja som ska vara valdigt fin. Ja, ja alltid lar man sig nagot nytt. Lugnt och fint ar har och havet fullt med surfare. Aker en bit uppat kusten mot Essaouira i morgon. Fa se om jag lyckas snoka upp nat fungerande internetcafe dar. Men livet utan en dator gar hursomhelst hur bra som helst under nuvarande forhallanden… Jobbet vantar kvar dar hemma.

Kom ivag pa min resa och angrar mig inte en sekund. Sitter just nu i en liten by norr om Agadir. Lagom varmt, brusande hav och lugnt och skont. Samlar nog inspiration av bara farten i en miljo som denna. Laptopen ligger kvar hemma i Stockholm, men jag nojer mig med byns lilla och hjalpligt fungerande internetcafe med datorer dar tangentborden vid varje skarm ser olika ut.

Ziggy i solen

Nu släpper jag taget, det må bära eller brista. Har en biljett till Agadir på lördag och blir där i 2 veckor. Har som vanligt alldeles för lite pengar och vet inte var vi ska bo eller så. Men det blir säkert bra. Förhoppningsvis kommer jag hem igen med nya och friska idéer i huvudet. Har travat på i vad som känns som samma spår ett bra tag nu så det här är välbehövligt. Jobbar vidare med nattbilder och nu har lite halloweenpumpor som är tänkta att få både armar och ben kommit in i bilden. Vad det blir av detta får den som lever se. Återkommer om ett par veckor för nu blir det en kort period av datorfri tid.

Ziggy M

Illustrationerna ovan är bara skisser till vad som eventuellt ska läggas in i Projekt Leo framöver. Svamp igen… Till vänster, Blodriskor vars namn ska användas till ett litet men snällt skräcktema. Till höger fingersvampar som kan peka åt alla håll och kanter. Vi får se vad det ändar upp i men arbetslusten finns och det är det viktigaste, tycker jag.

Har beslutat mig för att åka till Marocko nästa helg och stanna ett par veckor, destination Agadir. Så får vi se vad det blir efter det. Vet att jag inte har råd, men tar mig råd eftersom jag fick en liten slant hos församlingens alternativa socialhjälp förra veckan. Okey, det finns många hål att fylla igen, men jag känner att jag behöver detta. Tidigare resor har alltid gett mig ett stort mått av arbetsinspiration. Räknar med att så blir fallet även denna gång. Ibland bara måste man få vara snäll mot sig själv och inte bara kämpa på i bitande motvind. Det är vad jag tror i allafall…

Nattliga hälsningar (som vanligt) från Ziggy M.

“Ta det lugnt innan det blir en Brejvik”, sa min son till mig för ett par dagar sedan då han råkade höra ett upprört samtal som jag hade med min socialsekreterare. Sjukskriven efter sviterna av en bruten rygg och i avsaknad av sjukpenning har jag nu nekats socialbidrag under 2 månaders tid. La in en ansökan om matpengar till barnen för drygt en vecka sedan och det var samtalet gällande avslag på denna ansökan som gjorde mig så fly förbannad. Det blir bara att göra en ny JO-anmälan och se vad det hela ändar upp i. Ingen Brejvik alltså. Motivationen till avslaget var att jag tagit ut pengar den 29/9 på mitt konto, det rörde sig om en del av bostadsbidraget som ovannämnda tjänsteman menade skulle räcka till uppehälle månaden ut. Det är ta mig fan inte klokt!!!! Själv klarar jag mig alltid på något sätt, men jag tycker inte att barnen ska drabbas av samhällets hysteriska besparingskrav på detta grymma sätt. Nu är det mitt i eländet så lyckligt att jag återförenats med en gammal “favorit i repris” pojkvän som gått och blivit förmögen lite hastigt och lustigt och som därför kunnat ge mig en viss ekonomisk handräckning. Men det känns inte bra, det gör det inte…

Dock har jag inte gett upp arbetet med min senaste Ziggyproduktion. Det flyter framåt bra och jag är fortfarande övertygad om att det bara är en tidsfråga innan det blir ett genombrott som kommer att generera både uppmärksamhet och pengar. Man måste tro på det man gör, inte tveka även om det känns motigt. Detta är min absoluta övertygelse och det finns många exempel på dom som har gått en liknande väg under enträget arbete. Som vägrat ge upp och till slut nått sina mål.

Med mittinattenhälsningar från Ziggy.

  Dom blir bara fler och fler…